Idag när jag var ute och sprang för andra gången denna vecka insåg jag att den lilla kondition som jag faktiskt hade efter sommaren inte finns kvar alls. Jag insåg också att även fast alla klockor och kalendrar i världen visar att tiden går framåt så gör fan inte jag det. Det kommer heller aldrig någonsin kunna bli som det en gång varit. Men det första glaset med påskmust smakade som det alltid brukar smaka. Det är märkligt. Godnatt