Det jobbiga med att jag hatar att ringa till människor är att jag tycker att det är lika jobbigt att ringa till alla människor. Att folk ringer till mig funkar men att jag ska ringa tycker jag är hemskt. Det känns som att då är det upp till mig att hålla igång en konversation. Däför händer det aldrig att jag ringer till någon bara för att ringa och snacka av mig. Utan jag måste ha något som jag behöver veta för att kunna ringa, fast det är fortfarande jobbigt att ringa. Idag är det en sån dag som jag måste ringa ett viktigt samtal. Ett überviktigt samtal. Jag har alltså egentligen inte tid med att ha telefonfobi. Jag måste ringa till mediamarkt och höra hur det går med min bästa vän (ipod). Ligger han fortfarande på operationsbordet? Något som är konstigt är att mamma lovade mig att ringa dit och fråga. Det har hon sagt i tre veckors tid nu och det är fortfarande ingenting som har hänt. När jag kom hem från hultsfred var jag nästan säker på att min ipod skulle ligga hemma på min säng och vänta på mig, men icke. I vanliga fall när jag ber om hjälp och ingenting händer blir jag förbannad och så säger jag moget att alla är kassa och att "då får jag ta tag i saken med enga händer". Det vill jag egentligen inte göra nu. För jag hatar att ringa. Men nu är det ju så att jag verkligen vill ha tillbaka min ipod så jag måste ringa. När det är viktiga samtal som dessa brukar jag även skriva upp massa viktiga saker på ett papper innan. Saker som att jag heter Jessica Lindqvist och att jag bor i Ramnäs. Ifall att jag skulle glömma bort det liksom. För man vet aldrig vad som händer under ett telefonsamtal. Det som är jobbigast nu är att jag måste låtsas som att jag heter Natalie Lindqvist. Det var nämligen hon som lämnade in ipoden åt mig och hon är inte tillräckligt smart för att komma på att man kanske kan kläcka ur sig en sak som "det är min systers ipod". Så nu måste jag verkligen skriva upp alla viktigta saker på ett papper. Personnummer, fyra sista och sånt. Det är ganska galet att jag kan allt sånt om Nattis. Sanningen är den att jag lärde mig allt det när jag snodde hennes eu-körkort en gång i tiden för att kunna köra moppe. Jag är en riktig jävel ibland, men en riktig jävla mes när det gäller att ringa. Hur går det ihop?