Vi firade pappas tjugoårsdag idag, tre månader (eller typ trettio år) för sent. Det var kärlek vid första ögonkastet. Lyckligare än ett barn på julafton är han i alla fall. Det bästa var att jag övertalade honom att åka och köpa gräddfil åt mig på en halv sekund ungefär. Sen sa han "du behöver inte ha något ifrån Kiruna då?" Jag tror att han totalt vart ifrån hojryggen cirka fem minuter sedan han köpte den idag, han har inte ens ätit middag! Nä han "skulle bara" köra till virsbo och råkade vara borta i fyra timmar. Funderar nu på om jag ska vara jävlig och passa på att önska mig en ny bil i tjugoårspresent, nu när han är på sånt jäkla bra humör tänkte jag. Men först, filmkväll med lillsyrran!