Även fast solen fortfarande värmer när den lyser om dagarna så är det officiellt höst nu. Imorse gick jag upp före solen och det låg gula löv på trottoaren där jag cyklade. Jag kan inte längre gå ut i garaget för att hämta bröd från frysen i mina pyjamasshorts utan att frysa (alla vet ju att det är kännetecknet för att det är sommar) och även fast jag lägger mig tidigt om kvällarna så är det mörkt ute. Det är höst. Norge verkar förresten bli uppskjutet ytterligare några veckor. Men jag gillar läget ändå, jag ser fram emot en mörk och mysig höst. Sen om jag befinner mig i Norge eller Sverige spelar ingen roll. Att jag inte har någon plan B spelar ingen roll. Att jag inte tränat på hela sommaren spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll längre, för på ett eller annat sätt så löser sig allt tillslut. Nu för tiden gör jag bara det jag känner för och det är kanske det enda som spelar någon roll.