Det är jobbigt att bli sådär besviken över att människor inte alltid är dom man tror att dom är. Ungefär lika besviken som man blir på sig själv när man får höra "det trodde jag inte om dig" tillbaka. Men egentligen gör det mig ingenting. För nu kan jag skina och le ännu mer. Jag kan dessutom göra exakt vad jag vill nu, fast det har jag ju visst redan råkat gjort. Imorgon träffar jag i vilket fall som helst rebben och det äger allt!