Jeg kalder på dig



Gårkvällen var riktigt rolig. Måste tacka tjejerna och grabbarna, ni kan ni! Vi träffade civilekonomer och jag skrämde iväg tyskarna. Dansade faktiskt, har inte velat göra det på jättelänge. Jag har hittat tillbaka beby! Sen att det på slutet inte gick sådär jättebra är ju en annan femma. Skulle samtala och man var tvungen att stå jättenära för att kunna kommunicera. Så när båda böjde sig framåt samtidigt krockade vi och allt sa pang (jättehögt). Trodde jag bara slagit av en liten tandbit eller en bit av tandköttet så jag liksom svalde det. Sekunden efter kom jag på att det var plattan till min smileypiercing. Löste det genom att gå in till kotte när jag kom hem, klockan fyra på natten. Hon fick i ringen, jag råkade ta ut den (IGEN!), kotte satt i den igen och ett par gummipluppar. Du är bäst. Idag gör det så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min läpp står rakt ut och det känns som att jag har världens största prilla under läppen (bilder finns). Smärtan blev dock lite dämpad när jag fick skypa med beby, I miss you.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0