Jag har blivit översocial. Det beror nog mest på att jag går hemma. Så fort jag lämnar huset och en människa säger minsta lilla sak till mig, slutar det alltid med att jag står och pratar med den i cirka fem till tio minuter, om precis ingenting. Det kan vara att den bara säger något snabbt om mina skor, eller om vädret. Jag ska ändå prata. Det är bara för att jag måste snacka av mig. Jag hör inte själv vad jag säger eller vad jag egentligen menar, jag hör bara att jag maler på en jävla massa, samtidigt som jag tänker "förlåt". Det känns iallafall som det.

Mamma tycker dock inte att jag bara går hemma och släpar fötterna efter mig. Igår började hon till och med gråta när hon berättade hur duktig hon tycker att jag är när jag tar hand om tvätten, städningen och allt (skrytarn) och att det var första gången på väldigt många år som hon tyckte det skulle bli kul att stryka julgardiner. Vi har även alla i familjen följt det nya programmet "ung och bortskämd". Pappa tyckte att de skulle göra ett program med duktiga barn istället och så sa han att han hade anmält mig på en gång. Det känns faktiskt fint att det man gör uppskattas av någon. Helt klart.

Annars måste jag säga att dagen har varit grym. Igår var världens största ångestdag. Men det behövs inte längre. Och ja Cornelia, jag vet att du hade rätt från början. Måste även tillägga att jag idag köpte krokar på IKEA. Dom ska sitta på baksidan av min dörr, kan vara det roligaste inköpet jag någonsin gjort. Och så kom min mobilräkning, 215 pengar. Den dyraste mobilräkningen i hela mitt liv. Fast det visade sig att lite över hälften var bussresor jag gjort till och från krogen, hehe.

Imorgon ska jag kötta med att skriva 10 sidor engelska. JAG DÖR. Tyck synd om mig. Vart är Spiderman?