Tusen dagar härifrån

Jag pratade nyss med Cornelia i fånen i över en timme. Det var fint. Vi ska handla julklappar snart, vilket har blivit en tradition nu. Hon hade också en såndär dag då hon var less på allt och ville egentligen bara spy på något. Hon förstod mig när jag sa att jag inte förstår vad jag går upp för på mornarna längre, sanningen är ju den att jag egentligen inte har något att gå upp till. Vi behöver någon som tar hand om oss nu när livet är så jävla orättvis. Vi är less på att en annan får slita arslet av sig och kämpa som en tok, ändå misslyckas man med allt. Medans andra kan glida med på en räkmacka eller ha den där äckliga naturbegåvningen som gör att de lyckas. Avundsjuka eller inte som spökar, jag är bara så less på det här. Det här och precis allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0