Muminmamma, är plättarna klara?



Idag fick jag en såndär jättefin muminkopp som jag har spanat in i flera hundra år men aldrig köpt då den egentligen är för dyr. Men kotte hade tydligen köpt en sån till mig igår med mammas pengar. Hon tyckte att jag skulle ha en lilla My-mugg då jag tydligen är lik henne, speciellt igår då jag dessutom var lite på vrången. Annars måste jag säga att koppen är i en perfekt storlek, varken för stor eller för liten. Perfekt och lagom för att dricka kaffe ur helt enkelt. Funkar även att dricka jordgubbssaft ur den. Så den tackar vi för! Nästa gång blir det en med mumin på, det har mamma lovat mig.

Förövrigt vill jag säga att jag är väldigt stolt över mina vänner som skrev prov i åtta timmar idag, samtidigt som jag själv låg i sängen fram till klockan två och stirrade upp i taket. Annars så är jag lite sur över att lovet fick ett sånt dåligt slut. Jag hatar när lov börjar bra, som det här gjorde. För då får man så höga förväntningar på resten av lovet, och så slutar det alltid med att man i slutändan blir besviken. Att jag aldrig lär mig. Då vill jag hellre att ett lov börjar apdåligt, för då vet man att det inte kan blir så mycket sämre. Och när lovet väl är slut sen, känns allt mycket bättre. Men lovet har ändå vart fint.

Jag.saknar.min.kamera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0