Kom hem från stan för tre timmar sen. Jag åkte in för att endast hänga med på stan som smakråd. Jag kommer istället hem med två klänningar och en halsduk. Cornelia och jag har därför skakat hand på att nästa månad ska plånboken vara så tung att den knappt går att bära. Den konstiga dräkten som ni ser på bilden är min gamla gymnastikdräkt som jag hittade i garderoben idag när jag städade. Storlek extra liten. Det jobbiga är att jag faktiskt kom i den förrut! Jag måste också erkänna att den fortfarande finns kvar. Även fast städningen är klar. Jag har för många minnen med den för att kunna slänga den. Jag minns den hårt stramade kunten på huvudet, de spända tårna, glitter vid ögonvrån, en jävla bra balans, rakaste ryggen i världshistorien och en helvetes bra kontroll på varenda liten muskel i kroppen. Jag saknar det och jag fattar fortfarande inte varför jag la av. Gymnastiken var härlig. 8 år. Synd att jag inte har någonting kvar bara.

Nu sitter jag i köket och äter "go morgen". Det är yoghurt från Norge. Jag äter trots att jag vet att jag inte borde. Men det är faktiskt så att den yoghurten och norgekakorna som pappar brukar ha med sig hem är det enda sakerna som jag inte kan motså. Som tur va hade han inte med sig några kakor denna gång. Håkan har tagit över mina hörlurar. Det är i princip det enda jag har lyssnat på denna vecka. Men inte lider jag för det. Den långsamt krypande nervositetkänslan har börjat komma. Jag vet dock inte om det är för morgondagen eller för Håkan på Söndag. Jag tror det är både och. Dock blev jag inte lika glad då jag ville att Moa skulle uttrycka sin pepp för mig. "Jag skulle kunna säljsa biljetten" var vad hon sa.